Passiv brandskydd - RF-spänning - Brandmotstånd

Passiva brandskyddssystem är avsedda att: Innehålla en brand inom brandens ursprungskompartiment. Fördröja spridningen av en brand från brandens ursprungskompartiment. Stängning (till exempel, branddörr, brandspjäll) Förhindra spridning av brand genom penetreringar (till exempel, hål i brandväggar genom vilka byggnadssystem som rörledningar eller elektriska kablar passerar) i brandklassade konstruktioner med hjälp av brandklassade material. PFP-system är utformade för att "förhindra" spridning av brand och rök, eller uppvärmning av bärande konstruktionselement, under en begränsad tidsperiod, som bestäms av byggnormer och lokala brandföreskrifter. Passiva brandskyddsåtgärder såsom brandspjäll, brandväggar och branddörrar testas för att fastställa graden av brandmotstånd hos den slutliga konstruktionen, vilket vanligtvis uttrycks i termer av timmar av brandmotstånd (till exempel ⅓, ¾, 1, 1½, 2, 3, 4 timmar). En certifieringslista anger gränserna för klassificeringen. Passiva brandskyddssystem kräver vanligtvis ingen rörelse. Undantag är brandspjäll (brandstängningar i luftkanaler, med undantag för fettkanaler) och branddörrar, som rör sig, öppnas och stängs för att fungera, samt alla intumescerande produkter som sväller för att ge en adekvat tjocklek och fyllning av material i luckor. Enkelheten hos PFP-system resulterar vanligtvis i en högre tillförlitlighet jämfört med aktiva brandskyddssystem såsom sprinklersystem som kräver flera operativa komponenter för att fungera korrekt. PFP i en byggnad fungerar som en grupp av system inom system. Till exempel är ett installerat brandspjäll en del av ett väggsystem eller ett brandbeständigt golvsystem, som i sin tur är en del av ett brandklassat kompartiment som är en integrerad del av den övergripande byggnaden som fungerar som ett system. Olika typer av material används i design och konstruktion av PFP-system. Endotermiska material absorberar värme, inklusive kalciumsilikatpaneler, betong och gipsskivor.